Att umgås dudarna

För en tid sedan var Linneas (barnvaktens) en-gång-i-veckan-besök en välbehövlig andningspaus från barnuppfostran och barnvardagen. Jag njöt av fulla muggar att få lite tid för mig själv, att få fara å jumppa eller bara på kaffe.

Men nuförtiden, då jag vet att hon kommer på kvällen, så på dagen känns det som ”neeej, jag vill vara med pojkarna hemma, mysa pysa pussas kramas busas bråkas lyssna diskutera leka” – men jag vet att pojkarna älskar tiden med henne och det ÄR bra för mig att komma iväg på jumppa ens en gång i veckan ;) Men nuförtiden känner jag också lite dåligt samvete för det.

Missförstå mig inte – jag behöver min egen tid ännu – speciellt om jag/vi varit hemma med pojkarna och det varit trotsålder, skrik, bråk, gnäll, mat och smulor överallt, sand, smuts, gråt om leksaker som inte kan delas osv – herregyyd så jag behöver andningspaus då. Men just då – en promenad ute eller en tripp till butiken ensam.

Pojkarna är så roliga och gulliga nuförtiden – Alex rolig att diskutera med, lyssna på hans otroliga juttun och att lyssna på Max, på hans fina meningar han försöker bilda och stamma fram och att gosas med bägge (båda e jättepussiga och kramiga just nu)!!

Love them!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s